Plötsligt så händer det.

Under min vistelse i Göteborg fick jag nedslående SMS från dottern. Hon har inte gått till skolan under veckan då hon ville ladda upp inför födelsedagen. Jag förstår henne bättre nu när jag ser hur mycket enklare det flyter på om vi följer henne istället för tvärtom. Inom rimlighetens gränser förstås. Denna dag hade hon yrsel men tog sig till skolan ändå eftersom de hade nationella prov. Vi har haft möte om detta i skolan då det är lättare för dottern att i vissa ämnen göra proven muntligt. Hon har en skriftlig förmåga men när det är en provsituation blir hon helt tom och får sällan ur sig en text. SMS:et hon skrev meddelade att hon inte skulle få göra provet muntligt som det var sagt.

Jaha… jag orkade inte ens jaga upp mig över detta. Jag kände att jag var tvungen att lägga det åt sidan, jag var ju ändå inte hemma. Sedan var det lugnt på telefonfronten, hela dagen. Jag befarade det värsta, att hon gått hem.

På kvällen fick jag uppdatering om dagen och då blev jag riktigt glad. Dottern berättade att provet var utformat på ett sätt så att hon kunde välja att skriva som ett blogginlägg och hon fick välja ämne. Hon hade valt att skriva om sig själv och skrivit hela 6 sidor! När hon gjorde engelskauppgiften för några veckor sedan kom hon upp i blygsamma 2 rader. Jag vet inte om det var lärarens förtjänst eller om det faktiskt var så provet var upplagt. Hur som helst fungerade det bra och dottern säger att det finns en specifik lärare som stöttar och uppmuntrar henne på ett sätt som känns bra. Då orkar hon kämpa vidare. Det betyder att hon också ser att hon är mycket mer kapabel än hon själv tror, då vågar hon utmana sig själv mer. Det var en stolt dotter jag pratade med. Jag skickade ett tackmail till guldläraren, jag vet inte vilket i ordningen.

Om orosmoln

Jag är mamma till ett barn som är i ett funktionshinder. Vårt liv pendlar mellan hopp och förtvivlan inför de utmaningar livet bjuder oss på.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Plötsligt så händer det.

  1. Det är så himla konstigt det där att ibland fungerar det jättebra och så nästa gång går det inte alls. Svårt att förstå även för oss som står riktigt nära och tittar, men nu har man ju lärt sig så nu går det bra och så blir man ju så hiiiiiiimla glad när det går bra också! Jag har inte fått ett enda sms om jobbiga saker från dottern idag och det njuter jag av! kram och ha skön fredag (i byggdammet)
    Malene

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s