Det är de som brinner som blir utbrända.

Jag pratade med dottern idag om skolsituationen och att jag vill träffa  den där speciella läraren som engagerar sig mest och prata med henne. Då berättar dottern att läraren en dag bara föll ihop av utmattning och är nu sjukskriven, utbränd som dottern kallade det. Aj då. Och jag förstår att det hände. Den läraren är, trots att jag tidvis är kritisk, så engagerad och tillgänglig. I sin vilja att hjälpa till utplånar hon sig själv.

Något som ändå är positivt är att jag fick dottern att gå med på att öppna upp för hjälp av habiliteringen. I morgon ringer jag och bokar tid. 🙂

Dottern och jag hade ett långt och bra samtal idag. Vi pratade om relationer, drömmar, hopp och känslor. Jag tog tillfället i akt och berättade om saker som jag önskat att jag gjort annorlunda genom åren. Om mina tankar kring det och hur viktigt jag tycker att det är att hon vet att det aldrig är henne det är fel på, att jag varit arg och känt mig frustrerad och ledsen är mitt ansvar. Mina känslor är mitt ansvar. Det lät som att hon tog det till sig och hon sa att hon märker att jag försöker hjälpa och stötta henne så mycket jag bara kan. Det känns riktigt bra att höra henne säga det. För ett år sedan var ju läget ett helt annat och enligt henne hade jag förstört precis allt.

Hon frågade om jag skulle bli arg om hon piercat sig. Jag förklarade att jag helst ser henne utan men att hon är myndig och att jag räknar med att hon ändå är ansvarsfull om hon väljer att göra det med tanke på allergierna hon har. Hon berättade att hon piercat sig, en liten pärla mitt under underläppen, och att en seriös kunnig person gjort det. ”Han tog t.o.m legitimationskontroll” sa hon malligt. 🙂 Det ska bli spännande att se, vi ses i morgon. Jag vet ju att hon velat utsmycka sig i flera år så det är ett noga övervägt beslut iallfall 😉 Hon lät mig förstå att det kommer mera men jag bad henne skynda långsamt och låta kroppen vänja sig med ”skrotet” i lugn takt. Annars kanske immunförsvaret börjar protestera sa jag, och då kanske du inte kan ha några smycken alls.

Snyggt sätt för mig att skjuta på det litegrann, eller hur? 😉

Nu ska jag skriva ett litet mail till läraren och önska henne bättring i måendet.

Om orosmoln

Jag är mamma till ett barn som är i ett funktionshinder. Vårt liv pendlar mellan hopp och förtvivlan inför de utmaningar livet bjuder oss på.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Det är de som brinner som blir utbrända.

  1. Tina skriver:

    Blir varm om hjärtat när jag läser om din och din dotters framgångar ♥

  2. tess skriver:

    Ja så är de ju oftast… man blir utbränd för att man brinner för något.

  3. Sara skriver:

    Åh, fina du! Om du visste vad härligt det är att läsa dessa ord, jag blir så oerhört glad! Jag önskar er verkligen all lycka!

    Många kramar /Sara
    (Änglahalsbandet du skickade mig som gåva hänger ovanför huvudkudden, vid sängen. Många gånger har det skänkt mig kraft! TACK!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s