Olycklig kärlek.

Har jag upplevt, många gånger. Legat på en säng och lyssnat på forever young 2000 ggr och gråtit. Fantiserat om hur underbart det hade kunnat vara om det var vi två. Om just den personen upptäckt just mig och gillat det.

Samma maktlöshet och frustration kan jag uppleva just nu. Jag saknar, drömmer om en kärleksfull relation, vill vara nära, vill höra till. Men jag är ingen- och mina önskningar nonchaleras.

Det. Gör. Ont. Särskilt när jag en gång var hennes centrum, hennes nav. Min älskade unges mamma.

Hon har gjort slut och jag gråter.

Jag har under några års tid utbildat mig, den utbildningen är från och med igår avslutad. Utåt sett har jag en rätt oberörd attityd till det hela men jag kan erkänna, det varit så O-B-E-S-K-R-I-V-L-I-G-T  svårt. Inte teoretiskt, det har funkat okej..men på så många andra plan har jag mött hinder och motstånd. Jag har fått spränga många murar både inom mig själv och i min omgivning. Jag har på ett sätt gett mig själv upprättelse och är så stolt över det. Dessvärre kan jag inte riktigt njuta av det.  Mina tankar är någon annanstans.

Jag tänker mer på hur hennes skolavslutning var. Vad hade hon på sig? Sjöng hon? Var någon där och uppvaktade henne? Jag känner en slags tomhet..i alla år har jag varit där och gratulerat att hon klarat ytterligare ett år i den förhatliga skolan..men inte denna gång. Det känns….. tomt, konstigt och ledsamt.

 

 

 

 

Om orosmoln

Jag är mamma till ett barn som är i ett funktionshinder. Vårt liv pendlar mellan hopp och förtvivlan inför de utmaningar livet bjuder oss på.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Olycklig kärlek.

  1. Ja kärleken är inte alltid lätt. Ja kan förstå den där känslan av att man vill höra till… vara en del av något. Att inte vara ensam. Jag hatar ensamheten så jag förstår så väl fast jag lever med en man….

    • orosmoln skriver:

      I mitt inlägg syftade jag på att jag ville känna tillhörighet med mitt barn. Om att den våndan påminner om olycklig kärlek… obesvarad….Kan du också uppleva detta i förhållande till ditt barn?

  2. Tina skriver:

    Kan inte mer än bara *krama om* ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s