Plötsligt så händer det.

Det hann gå nästan 5 månader utan att jag träffat mitt barn. Nu har vi träffats helt oplanerat två gånger inom loppet av en dryg vecka. Idag möttes vi i ett köpcentrum. Hon stannade och hälsade. Hon var glad, tilltalade mig direkt. Berättade saker, skojade lite. Hon var öppen och glad. Det var fantastiskt att se. Det gör att det inte är lika tungt längre, det finns där. Vi finns där.

Lättnad, glädje, kärlek.

Om orosmoln

Jag är mamma till ett barn som är i ett funktionshinder. Vårt liv pendlar mellan hopp och förtvivlan inför de utmaningar livet bjuder oss på.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s