Vi pratar inte om det så finns det inte.

Julen närmar sig, saknaden växer sig större. Sorgen och önskan i att situationen vore annorlunda gör sig påmind. Men nu är det som det är klargör äkta hälften hurtigt och försöker avleda mig, göra mig glad. Hur ska han någonsin kunna förstå?

Jag får inte förstöra allt det trevliga med att vara ledsen, jag måste haka på hurtighetståget och se framemot en fröjdefull jul, ho ho ho. Nej det måste jag inte men jag försöker för allas skull. Men jag skulle vilja slippa, jag skulle gärna jobba, sova eller vad som helst förutom att fira jul. Så jag biter ihop, gör allt som förväntas av mig och bäddar in den där saknaden långt långt inuti. Jag är ledsen, jag saknar min unge och det värsta av allt är väl att hon inte saknar mig ett uns. Det svider i egot, i mammahjärtat. Jag tröstar mig med att jag vet att hon har det rätt okej där hon är, att hon styr och ställer så de andra får spunk. Det kan faktiskt göra mig lite lättad. Det betyder att de får en större förståelse för de utmaningar vi brottats med i alla år. Det är bra och det är en god tröst mitt i den oerhörda saknaden.

Om orosmoln

Jag är mamma till ett barn som är i ett funktionshinder. Vårt liv pendlar mellan hopp och förtvivlan inför de utmaningar livet bjuder oss på.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s