Nu drar det ihop sig.

Ja nu har jag respekterat länge nog. Det kommer inte att hända, hon kommer inte tillbaka om jag inte etablerar kontakt. Men jag har förstått att hon är mer mottaglig nu så jag bör agera. Inom kort tänker jag träffa henne och prata, hon behöver bara lyssna. Jag ska hålla mig väldigt kort, inte vädja, inte böna eller ursäkta mig. Bara förklara väldigt kort om att vi kan ha kontakt men att jag respekterar att hon inte vill ha en mamma. Jag kan göra det, jag kan sluta mamma henne, det har jag ju fått träna under lång tid nu. Men jag behöver kontakten och det tror jag att hon också behöver.

Så håll tummarna!

 

Om orosmoln

Jag är mamma till ett barn som är i ett funktionshinder. Vårt liv pendlar mellan hopp och förtvivlan inför de utmaningar livet bjuder oss på.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar