Att umgås.

Är ibland en utopi när det finns sociala svårigheter i en familj. Det blir inte helt enkelt att åka bort och det blir inte helt enkelt att bjuda hem. För oss har det inte varit jättekrångligt, vi lärde oss snabbt små trick att ta till om det blev jobbigt och så valde vi våra vänner nogsamt. Det blev inte så många och i ärlighetens namn ska sägas att jag känt mig lite ensam ibland. Tack och lov för internet! Mina närmaste vänner finns bakom en skärm och ibland får jag tillfälle(eller tar mig) att umgås. Att umgås med människor som verkligen förstår eller som skiter i vilket är så befriande. Det blir på en nivå som gör att den där garden inte behöver vara uppe.

Jag har ett mål detta år (förutom det uppenbara att hitta tillbaka till mitt barn) och det är att umgås lite mer. Jag tror att det märks på mig för vips börjar folk komma med förfrågningar, helt plötsligt blir vi bjudna på tillställningar och nya bekanskaper visar intresse för att bygga en vänskapsrelation. Jag ska försöka hålla den där dörren öppen, socialisera lite mera- försöka slappna av och bara vara jag.

Jo det blir nog bra!

Om orosmoln

Jag är mamma till ett barn som är i ett funktionshinder. Vårt liv pendlar mellan hopp och förtvivlan inför de utmaningar livet bjuder oss på.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s