Vindarna har vänt.

Blåser det upp till storm?

Dottern är hemma igen. Efter en tids friktion hos pappan gick det inte längre. Hennes upplevelse är att han slängde ut henne eftersom han fick utlimatum av sin sambo. Välj henne eller mig. Så han valde bort sitt barn. Hans uppfattning har jag inte än för han vägrar kommunicera- överhuvudtaget. Körde bara hit henne.

Det är svårt att samexistera med dottern, det blir tufft emellanåt det förnekar jag inte. Men hur kan man, för ja det är en man, låta sig pressas till att välja bort sitt barn. De skriver sms till dottern där de ger henne skuld. ”Vill du inte att jag ska må bra” ”Du bara vill förstöra” Du måste ändra attityd”. De förväntar sig allt för mycket av henne, hon kan inte- och absolut inte under de premisserna. Men hur vi än försökt att prata om detta vägrar de ta till sig. Det är väl inget fel på henne, vi ser henne som vilken normal tonåring som helst får jag till svar. Ja det gör jag med. Men hennes logik går inte alltid ihop med vår logik. För att få det att fungera utan konflikter tjänar alla på att förstå detta. Inte gå i prestige och sätta armarna i kors och säga: Hon måste lära sig. Varför måste inte de lära sig undrar jag. Hur kan de bara skicka iväg henne. Välja bort henne för att hon inte rättar sig i ledet. Det gör ont- allra mest i henne.

I mitt arbete stöter jag på situationer som dessa ibland. Då är jag klok och förnuftig och har ibland lösningar. Nu är jag bara rådvill och stum av förvåning. Hur kan en man välja bort sitt barn till förmån för en kärleksrelation- som dessutom är väldigt ny. Hur kan man försöka kuva och kväva den hon är och kräva omöjliga saker. Jag ser det som att förvänta sig att en person på kryckor ska hoppa häck och sen bli förbannad när det inte går lika bra som för alla andra. Tragiskt.

Så, nu får vi slå om till NPF språket här hemma. Det är en lättnad att ha henne här, men nu är vi åter i berg och dalbanan så det är bara att ta på sig bältet och ansluta till färden. Som tur är innebär det många förtjusningar emellan de läskiga partierna.

Om orosmoln

Jag är mamma till ett barn som är i ett funktionshinder. Vårt liv pendlar mellan hopp och förtvivlan inför de utmaningar livet bjuder oss på.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s