Utlopp

Någonstans bör känslorna ta vägen, jag har under åren blivit duktig på att separera mig från mina känslor som en slags hanteringsmekanism. Det fungerar bra men inte så nyttigt i längden. För min del leder det till att jag blir avstängd. Inte så roligt liv. Så jag försöker att bearbeta, processa och utvecklas. Att lyssna på melodin; jag ska måla hela världen lilla mamma fick mig ur spel igår. En sådan liten sak. Jag ser det ändå som ett framsteg, att jag blir berörd.

Sedan har jag också en del ilska, jag är faktiskt arg på mitt barn. Jo det ska erkännas. Arg, besviken och förolämpad. Så hur hanterar jag detta? Träningen har åter tagit en stor plats i min tillvaro och det gör att jag rensar tankar och får utlopp för mina ilskna känslor och tankar. Efter ett hårt träningspass har jag svettat bort all ilska. Kvar är bara en mördeg. Det känns skönt, mört och behagligt på samma gång. Att jag också får ett tillskott på endorfiner är guldkant. Det gäller att uthärda och jag gör det rätt bra. Vissa dagar är riktigt tunga men de tar inte över. Nu är jag back on track.

Om orosmoln

Jag är mamma till ett barn som är i ett funktionshinder. Vårt liv pendlar mellan hopp och förtvivlan inför de utmaningar livet bjuder oss på.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s